tonåring?

när jag var liten, så långt jag kan minnas altså, tp.. tre-fyra år och framåt så jag jag alltid när jag öppnar ögonen på morgonen tänkt en första tanke. den tanken har alltid varit formulerad på samma sätt var jag än befunnit mig och vilket klockslag jag än vaknat på. den har varit "FRUKOST!" sen har jag studsat upp och genast behövt äta på en gång, för jag är en frukostmänniska. det har ändrats lite nu sen jag flyttade. nu vaknar jag och tänker "NEEEJJ! fasen, jag måste upp o köka frukost." och sen segar jag mig upp. det känns så udda. det känns som jag är en såndär stereotyptonåring. jag kan verkligen sova hur länge som hellst. utan tvekan en hel vecka. om det inte vore för att jag måste ha frukost så fort jag råkar öppna ögonen lite.